när jag går i samma gamla korridorer som jag gått i 9 år med de finaste människorna på jorden och fnittrar sönder över onödiga, onda, konstiga skämt som inga andra än vi kan se något roligt i förstår jag hur bra jag har det. och jag ska återgå till att längta efter adventkvällar, tedrickande framför brasan, vinterkramar, festivaler, sommarnätter på gräsmattan, dig, dig, dig och dig.