spenderade dagen i skolan. efter det köpte jag en kavaj och några böcker med amanda, är nöjd. kavajen är oanvänd, gjord i danmark. helfin. var ett tag sen jag köpte en kavaj sist, om du aldrig gjort det. PROVA. fin känsla gullet. jag och termos (vet att du älskar det anna) bestämde oss sen för att bege oss mot leo för att rensa kylskåpet, hälsa på hunden och bara vara allmänt våldgästande. ingen var hemma så vi väsnades i trappuppgången en halvtimme innan han och hans kompanjoner anlände. vi drack te och åt mackor. hans mamma gick till affären och handlade kakor, go mamma. jag och anna lämnade lägenheten för att dra oss mot teatern. vi skrek/sprang/hoppade/kramade joel en sekund och hade massa fina teaterövningar. tanten som leder vår grupp är typ det bästa som hänt mig. HAHA, gud vad jag babblar. är hemma nu. sov tre timmar förra natten, peppar att sova fler inatt. kerlek på livet alltså, studiedag imorgon orkar inte bezt.

hahaha, alltså ja. såhär snygg är jag i mina nya glasögon. umgås med man-bör-inte-använda-glasögon-om-man-inte-har-dålig-syn-människor så jag kommer antagligen inte låta världen beskåda dem. men skit samma.

varje gång jag öppnar munnen och tömmer lungorna på bokstäver om dig förvränger jag sanningen. jag förvränger den utan giltig anledning. du frågade mig om man kunde förvränga sanningen. med risk för att låta förstörd svarade jag att jag gör det för ofta, att han inte var värd förvrängda ord. ord som inte hör ihop. ord som kommer ur en kropp med darrande fingrar och ostadig blick. att han är värd sanningen, men att jag inte äger rätten att berätta den. jag darrar med fingrarna och har en ostadig blick. sanningen är inte till för att förvrängas. sanningen är till för att sprida sig lika snabbt som jag andas, lika mycket som jag skäms när du frågar varför jag förvrider sanningen. jag har insett och glömt bort att jag förvrängde sanningen när jag svarade för många gånger nu.

tog fram saxen och klippte av massa hår.

jag börjar vänja mig nu. vid att bli behandlad som om jag vore mentalt störd. sover dåligt om nätterna och glömmer allt som jag borde minnas. är så besviken på allt. jag vet inte varför men besvikelsen är som isen man hamnar under när vattnet är lite för lockande. osammanhängande. du är osammanhängande.

var på segerkonferansen i lund i helgen. ssu-are från hela sverige kom dit med sina sovsäckar och så. det var en hel del finfina föreläsningar men större delen av tiden ba flumma vi. jag hann bland annat umgås med en miljard trevliga människor, ta sönder tights tusen gånger om, dricka femhundra liter energidryck, hoppa över sömnen helt och hållet hela helgen, spela massvis med kort, springa runt och köra harry potter-dueller, äta lite då och då, bli mobbad för min överenergi, sprungit runt i lund två timmar i jakt på en bra mataffär (lokalsinneT) och rullat in oss i ssu-tejp. dansat har vi gjort en hel del, dansat runt och mått bra. mobbat folk som sovit och pratat om allt. det var fint helt enkelt. kom hem i söndags och dog. 

det är vår i skåne nu, tror jag. jag skulle påstå att det är vår. men jag påstår det antagligen endast för att må lite bättre. det snöar på andra sidan fönstret. men det närmar sig, det är väl ingen lögn. det närmar sig. att det närmar sig räcker egentligen inte men vad spelar det för roll. det närmar sig.

det händer inte så mycket i min verklighet för tillfället. flyttade mitt klädföråd till min mor i förrgår, hade lite södagsångest. den fruktade måndagen drog jag mig motvilligt till skolan, lyssnade på gamla människor jag inte bryr mig om (ni bara ljuger). sen spenderade jag några timmar i staden med två extra fina töser, vi såg bland annat ut som luffare när vi åt bullar på torget och kollade på kläder som var för stora, för små eller för udda för att någon skulle kunna tänka sig att köpa dem, även kallat rea. sen gick jag på min första teaterträning, eller vad man ska kalla det. jag kände mig till en början väldigt felplacerad. men det visade sig sedan vara fruktansvärt roligt. 
Idag har jag inte gjort någonting av värde. sovit, gått till skolan och åkt hem från skolan. mysmongat mig ett tag för att nu börja med läxorna.




(som jag önskar jag var värd dig. att jag kunde ge dig någonting lika stort)

gick ner till en för vinterhalvåret öde hamn. den enda färgen du får se om du åker till åhus nu är grå. människor är trötta, ensamma och missnöjda, bara för att det är grått. trots att vi bor i ett av världens bästa länder att bo i klagar vi. jag är inget undantag. mötte mormödrar som förmodligen erbjudit att vara barnvakt för tusende gången för att föräldrarna är för trötta, ensamma och missnöjda för att göra något själv. tänkte hjälpa till hemma och laga mat. men jag är för trött, ensam och missnöjd för att lägga tankarna på andra.

(det där är väl om jag ska vara sanningsenlig med en lögn, eftersom du finns där ungefär hela tiden. men vad spelar det för roll) 

utslag som doktorn inte förstår sig på har hållit mig från skolan flera dagar. har inte sovit på flera nätter men det börjar bli bättre nu. varför skulle du ens bry dig? i alla fall. det regnar hela dagarna. jag stannar inne och läser, låtsaspluggar (har glömt bort hur man gör), sitter framför datorn och uppdaterar samma sidor. samtidigt har jag försökt att undvika speglar så gott jag kan. nätterna består av snurrande Leonard Cohen-vinyler och tankar som förstör självförtroendet diskret men fruktansvärt snabbt. 

skolan förstör mig. den lämnar mig med smärtor, läxor och utan lust att skriva eller fota. utan lust att stiga upp. lagade min BD-kasse idag, på syslöjden. efter några meningslösa lektioner åkte jag till stan. har mått illa sen dess. åt fett på burger king med fina ssu-människor. vi delade på oss men möttes på mötet igen. jag, filip och joel tog oss till ssu med hjälp av en upphittad kundvagn. nu ska jag ägna några timmar till att somna. att vända tillbaka dygnet går inte så bra.

igår trodde jag inte jag skulle till skolan idag, var helt övertygad om att jag började den 11:e och alltså skulle få sova en dag till. men icke. fick igårkväll veta att jag började idag. dog. fick ställa om dygnet med runt 6 timmar över en natt. så fort man går utanför dörren snubblar man (jag i alla fall, eftersom jag inte har någon kontroll över mina ben) på grund av isen som är precis överallt. eftersom jag bor på sveriges mest snöfattiga plats har vi inte mycket snö kvar längre, bara slask. och jag hatar slask. men det är samtidigt ett litet bevis på att vintern börjar lida mot sitt slut (det som göms i snö kommer upp i tö, pling pling. liten fågel hittar gammalt frö, pling pling) även om jag får stå ut med ett landskap fyllt med vattenpölar och att jag konstant kommer ramla några veckor.

jag vet. materiell lycka, men det skiter jag i. för nu har jag en analog underbar systemkamera. jag och pappa åkte hem till gubben. han pratade i evigheter, väldigt snäll man. som inte kunde sluta prata. han berättade om allt han gjort med kameran och hur han växt upp med den. jag är glad, väldigt glad. fick ett stort fodral, ett extra objektiv och lite annat gott till. nu ska jag sova. hade jag tänkt. nej. inte ännu. men i alla fall så var det nya fångarna på fortet inte det gamla, alltså var det ett misslyckande.

en av julklapparna från min pappa var att han skulle betala en vinylspelare med högtalare och förstärkare till. idag hittade vi äntligen vad vi var ute efter och nu är jag åh så lycklig.
han förstår nog inte riktigt vad jag ska med den till "jaha, tänka sig att du vill ha det folk slängde förr" men han var väldigt glad. eftersom han växte upp med vinyler och har väldigt bra musiksmak. så han sprang ut i förrådet och vi var som lyckliga femåringar när vi kollade igenom skivorna. vid var och varranan skiva skrek pappa till "DEN! den måste du lyssna på!" eller "oj, den skivan. vilken klassiker, den SKA du lyssna på". jag nådde höjden av lycka när jag hittade pappas beatles-skiva the white album eller kanske när jag hittade samlingen med alla ebba grön skivor. så nu sitter jag på mitt rum med beatles snurrande på hög volym genom två feta högtalare. så himla rätt.

jag litar blint på allt du säger om kärleken.

spenderade ett dygn hos frankie, vi var lata och jag klagade på allt. men det var fint. fin kvinna. 
missade lite tåg och klagade lite till, sen var jag tillslut hemma. och hur mycket jag än saknar er kan jag inte låta bli att älska känslan när man somnar i sin egen säng efter 9 dagar utan den. 

åkte till malin igår. malin är världsfin. elin och mari kom hit. vi blev åh så svarta, svåra och fina. åkte till göteborgs näst äldsta hus, hemskt fint. avslutade året med den finaste kvällen någonsin och började året därpå med finaste natten någonsin. orkar inte summera 2010, har haft väldigt långa insnöade kent-perioder. men jag har samtidigt hunnit träffa för fina människor, vakna upp varje morgon för att träffa två fina människor som jag inte orkar med, för fina. har gått på festivaler och upplevt höjden av lycka. har glömt bort att det finns anledningar till att leva. har älskat och hatat. men det spelar ingen roll. för just nu är jag lycklig.

jag minns inte så mycket, men jag älskade det. vi skrattade, dansade och rullade runt i snön.








känns ganska konstigt, 2011. låter ganska konstigt i munnen.

jag har bättre saker för mig än att skriva här men jag gör det ändå. åkte till göteborg i tisdags. fick uppleva sj:s tågkaos. bodde hos emelie tills i förrgår. jag, em, mari, malin och elin var mest tjocka hela tiden. satt på café konstant och åt allmänt mycket chips när vi var hemma. kollade på filmer och pratade. jävlades med varandra, på ett fint men vändligt elakt sätt.