125

min blogg är så osammanhängande. mitt liv är så ologiskt. orkar inte med att inte vet vart jag ska befinna mig, orkar inte med min åh så dåliga planering. orkar inte med saknaden, den konstanta tröttheten, att det är mörkt och kallt när man vaknar, mörkt och kallt när man kommer hem. det var länge sedan jag sist önskade att jag kunde stanna i sängen lite till så mycket som idag. känner ingen glädje när jag kommer hem från skolan, det spelar ingen roll, det första jag gör när jag kommer hem och det sista jag gör innan jag somnar är ändå skolarbete. 

(klaga för mig, snälla. vill ha andras problem att oroa mig för, orkar inte med mina egna så meningslösa)

Ahh, du skrev mycket av det jag själv känner.

Sen hatar jag att vara ett tredje jävla hjul hela tiden också, om jag nu ska klaga ännu mer, haha.



Åh men ja, vilken tur! Hade en liten kort text i huvudet igår, ska försöka komma ihåg den till sen.

ååh :/ men om du känner för att träffas så är det bara att du hör av dig!! annars ses vi säkert på någon buss eller spårvagn eller sådär

Det är svårt att välja ett ord. Men mirakel är också väldigt fint.



Åh, vad glad jag blev nu! Tack så mycket, det värmer.

(Jag gillar osammanhängande, med tanke på det du skrev i inlägget här ovanför.)