193








192








191







190
jag är mottaglig för varje lögn som surrar i din hjärna. jag lyssnar bara med mitt högra öra för jag vet att orden som lämnar dina läppar (som förövrigt är formade som en sommarnatt) är motsatsen till sanningen. förlåt för mina lögner, motsatsen är en överdrift. men näst intill. vokalerna och konsonanterna är suddiga. du tittar upp mot dina tapeters (jorden har förflyttat sig tre varv runt solen sedan du lovade dina föräldrar att måla över dem) hörn och dina fingrar skakar. men du ler, och dina sommarnattsläppar får mig att bortse från oändliga lögner. dina ögonfransar (lätta som fjärilsvingar) gör det näst intill förlåtligt. dina tändstickssmala ben och perfekt formade kindben bevisar att lögnerna aldrig sagts och som ett avslut får dina fräknar mig att le mot dig som om du vore allt jag någonsin önskat mig.





världen utanför ditt tonårsrum är ytlig och vi spelar med utan att tveka.
189





188


