det som kramar ur den sista glädjen är att stiga upp innan 6 för att åka till en allmänt hatad skola. precis efter en lagom fin omställning av dygnet. men det var fint att träffa två människor, skratta åt hur vi skrattar och prata om ett ganska meningslöst lov, mobba lärare och få reda på att veckan är ovanligt lugn. 
åkte in till stan, lånade en bok om andra världskriget och mötte ayla. vi åkte hem till mig, fikade på te, pratade av oss efter en alldeles för lång tid sen sist och skrattade lite halvt hela tiden. ayla åkte hem igen efter att jag försökt övertala henne till att lyssna på broder daniel och jag drack lite te till. planerar nu att sova, sömn är det finaste jag vet när allt annat här är falskt och fel.